Jobbig natt.

Har haft en jobbig natt. varit vaken de mesta. stirrat i taket o undrat om ja kommer att njuta av graviditeten alls? undrar oxå hur många av mina vänner som tänker stanna?

Jag orkar inte höra av mig. jag orkar inte prata. ja orkar ingenting. jag ligger på soffan o tvingar mig till sömn. jag tittar knappt på tv. tycker de är irriterande. varför?

Känner mig så ensam. finns de ingen som kan förstå?

Skönt att skriva lite här ivf..

Sömn.

Att sova är skönt. Då slipper man tänka o må illa. Då slipper man känna sig ensam.. Jag är så ledsen. Skulle bara vilja må bra igen.. Jag vill slippa allas kommentarer om att "de är inte så farligt", "de kan inte vara så farligt", "de är bara lite illamående". Tänk er själva att må illa konstant i 12 veckor?! (än sålänge) Tänk er att inte kunna äta vad ni vill, göra vad ni vill o inte känna för något. Jag vill bara dra täcket över huvudet o ta mig tillbaka i tiden.

Jag orkar inte bry mig mer än om mig själv. Hur dum är inte jag? Hur många människor omkring mig ska ja förlora pga en graviditet som är helt jävla sjuk?!

Jag kan inte hjälpa de. Jag är ledsen att ja mår dåligt. Förlåt mig.


Mitt nya liv..

För 4 månader sedan startade en ny era i mitt liv.. Jag blev gravid.. Jag var givetvis glad. De blir väl alla. Tills illamåendet slår till. De började 100 mil hemifrån och resan hem var hemsk med stopp varje halvtimme för att spy. Från gaviditetsvecka 6-12 hade jag svårt att behålla mat o dryck. Mina dagar bestod av att äta, spy, äta, spy, sova, spy, äta, spy osv.. Jag va hemsk. jag ville bara vara ensam. men alla i min närhet var ju så glada. de är normalt med illamående. Alla sa att det skulle gå över efter de första 3 månaderna.. ingen förstod mig. jag hatade allt. tvn var jobbig. o fy fan för folk som parfymerade sig. cigarettrök luktar sjukt äckligt fast ja själv rökt. Att sitta o lyssna på folks snack om de ena o de andra. de va så synd om alla andra. men ja då? nä, de är inte så farligt med mig. jag är gravid o mår illa bara. de får man stå ut med. Okej.

I v.12+5 lades ja in på sjukhuset. uttorkad o deprimerad. men utåt sett va ja bara uttorkad. man kan ju inte må dåligt o vara deprimerad när man är gravid. de som är så skoj. Jag låg 10 dagar med dropp o näring intravenöst innan ja fick komma hem. Jag går sjukskriven o försöker äta o dricka det ja kan. Får inte behålla allt. Men denna gångne vet ingen hur mycke eller hur lite ja får behålla. De är ändå ingen som förstår. Ja får klara mig själv. Jag är ledsen konstant. Hur fan ska ja kunna känna glädje för den lill* krabaten som växer där inne? Min sambo är fruktansvärt trött på mig. Alla tror att ja hittar på. Jag har aldrig varit sjuk innan. Jag älskar mitt jobb. ja är inte hemma bara för att ja vill de. ja tvingas vara hemma för att orka ens gå upp på morgonen. Men ingen förstår.

Nä, jag är gravid, de är ingen sjukdom. man får stå ut med de som kommer till. men hur? när man bara har sig själv..

RSS 2.0